okej, jag har en liten beskännelse att göra.. Vet inte hur ni har uppfattat hur jag har det här borta, men antar att ni tror att jag har det bra.. Men så har fallet egentligen inte varit.. Det är inte så att jag har blivit dåligt behandlad eller nått och familjen är verkligen snäll och trevlig. Men jag trivs inte och känner inte att jag kan stanna här i ett år.. Då blir ett år helt plödsligt väääääldigt länge.. Så jag kom till beslutet att jag vill byta familj. Har pratat med min councelor så hon vet allt.. Det finns ingen bra tid att berätta för någon att man inte vill vara kvar i deras familj, och jag hade tänkt vänta tills på måndag för vi skulle egentligen åkt bort imon. Men nu blir det inte så, så jag bestämde mig för att göra det ikväll. Tog mod till mig och gick ner. De tog det ganska bra, de är ju medvetna om att detta kan hända.. Men fick ändå dåligt samvete eftersom jag vet att de har så mycket annat.. När jag kom upp på mitt rum skakade hela jag och jag vet helt gråt färdig, men är sjukt stålt över mig själv att jag gjorde det!!
Så vad händer nu då? Jo det ska jag berätta! Jag har nu två veckor på mig att hitta en ny familj och lyckas jag inte måste jag åka hem.. Så om jag är hemma om två veckor så vet ni varför.. Hoppas verkligen jag hittar en ny familj, även hur mycket jag än saknar er där hemma så känner jag att jag vill inte åka hem ännu!! 

En annan sak som jag vill tala om för er är att, när man är Au Pair så känner man sig ensam. Även att man har ett helt gäng med tjejer så känner man sig ensam.. Vet ju inte om detta försvinner men jag hoppas det! Tur att jag har Linn, för när jag är med henne känner jag mig inte lika ensam :) 
Jag är väldigt glad över att jag har varit i USA innan och att jag var nästan 22 när jag åkte, för här måste du verkligen göra allt själv. Ingen mamma som gör det åt dig, visst jag har Terry och hon hjälper mycket men det är ändå de viktigaste och jobbigaste sakerna som du måste göra helt själv.. Tror inte man tänkte på det innan man åker, jag vet att jag inte gjorde det iaf. Men som tur är är jag van vid amerikaner och vet hur det mesta fungerar. Tackar framför allt min moster för det eftersom det var hon som började det hela :) Så är glad att jag har Linn jag kan prata och diskutera med :) 

Men nu vet ni iaf hur läget är och om det nu blir så att jag kommer hem om två veckor hoppas jag ni inte är besvikna på mig.. Har iaf försökt och funkade det inte så gjorde det inte det.. Får starta ett nytt liv hemma i Sverige ist.. Men jag hoppas allt löser sig och att jag kommer få mitt år i USA! :)

Har säkert glömt skirva nått eller skrivit helt konstigt, men det beror mest på att jag fortfarande är lite skakis, trött och varit lite distraherad undertiden.. Men har ni frågor så skriv gärna på fb (mormor och morfar, fråga mamma om ni undra nått!)

Puss och Kram! 
/S